Lakvattenrening

Hagby Ekopark är anlagd ovanpå en gammal deponi (soptipp) där avfall har deponerats i flera årtionden. Vatten som rinner ur den avslutade deponin kallas lakvatten. Lakvattnet innehåller ämnen som frigjorts i och med den nedbrytning som sker inne i deponin. De ämnen som förekommer i högst utsträckning är salter och övergödande ämnen (näringsämnen & syreförbrukande ämnen).

Allt lakvatten från den avslutade deponin samlas upp och behandlas i ekoparkens reningsverk. Reningsverket består av ett antal dammar, bäckar med små vattenfall, en våtmark och översilningsyta. Vattenreningen är designad att efterlikna ett naturligt system och tar hjälp av bakterier och växlighet för att rena bland annat kväve och syreförbrukande ämnen. För att följa upp och optimera reningsverkets effektivitet och se till att det utsläppta vattnet håller god kvalitet tas vattenprover minst en gång i månaden.

Utsläpp  från Hagby avslutade deponi sker företrädesvis under de varma månaderna då reningen av t.ex. kväve fungerar som bäst (se figur). Det färdigbehandlade vattnet pumpas vidare till Täby kommuns dagvattensystem som i sin tur rinner ut i Östersjön.

1. Luftningsdamm:

Lakvattnet från deponin samlas upp i en luftad damm, vars syfte är att utjämna flöden, lagra lakvatten och lufta det syrefattiga lakvattnet. Här går kemi och biologi hand i hand och vi tar hjälp av några miljarder bakterier som älskar lakvattnets näringsämnen. Ämnen som, om de kom ut i Östersjön, skulle orsaka övergödning och döda bottnar. Vi pumpar in syrerik luft i dammvattnet hela tiden för att underlätta för bakterierna. Samtidigt försvinner dålig lukt från svavelväte och lösta metaller faller till botten (sedimenterar).

2. Översilning:

Lakvattnet pumpas vidare för att renas ännu mer. Här använder vi oss av en gammal metod från 1800-talet som användes för att göda slåtterängar. Idag används tekniken för att behandla olika typer av förorenat vatten. Vattnet som fortfarande innehåller ganska mycket näringsämnen får rinna över svagt sluttande ytor med gräsarterna rörflen och krypven. Gräset tar upp en del av näringen, underlättar avdunstning och binder jorden så att den inte rinner bort. Här omvandlas ammoniumkvävet till nitratkväve, ett arbete som utförs av syreälskande bakterier.

3. Våtmark:
I den serpentinformade våtmarken, där kaveldun och igelknopp växer, fortsätter andra bakterier jobbet och omvandlar nitratkvävet till kvävgas, en naturlig gas som utgör 78 % av den luft vi andas. Här sjunker partiklar med föroreningar till botten eller fastnar i den täta vegetationen. På växterna i våtmarkerna lever en mängd mikroorganismer som bryter ned organiska ämnen till koldioxid och vatten, just vad växer behöver för den fotosyntes som är grunden till nästan allt liv på vår planet.

 

4. Toppenfilter:
Efter silningen i våtmarkerna pumpas vattnet upp till deponins topp där vattnet pressas genom ett sand- och torvfilter där metaller och andra föroreningar filtreras bort från vattnet. Sand fungerar som partikelfilter och torv absorberar lösta metaller i vattnet.

5. Dammar och vattentrappor:

Finslipningen i processen sker sedan när vattnet rinner vidare i systemet med dammar, porlande bäckar och vattenfall, som också är en del i vår ambition att göra en vacker ekopark. Dessa dammar, både djupa och grunda, vattentrappor och särskilt utvalda växter skapar miljöer som gillas av bakterier – både syreälskande från luftningsdammarna och syreskyende från den syrefattiga våtmarken. Det är också viktigt att solen kommer åt att skina på vattnet så att vissa kvarvarande föroreningar kan brytas ner med hjälp av solljus. Det kallas fotolys.

 

Nu mäter vi hur rent vattnet har blivit. Vatten som inte klarar renhetskraven får gå igenom reningsprocesserna här på Hagby ytterligare en runda och sen ännu en kvalitetsanalys innan det slutligen tillåts rinna till Stora Värtan.